PLE/PLN

Reflektion PLN/PLE

Nu när vi börjar närma oss slutet av denna kurs så har det blivit en del reflekterande över det ena och det andra. Jag känner att mitt sätt att se på sociala medier har förändrats stort och även min idé om det sociala nätverket har tagit en tvärvändning. Troed Troedsson pratar om att det är meningslöst att ha ett socialt nätverk bestående av individer allt för lika en själv (Om sociala medier, 2011). Troeds tankesätt har fått upp mitt intresse för individer som inte är som jag själv. Dessa hade för någon månad sedan passerat mig utan att jag ägnat dem en tanke, på så sätt har jag försökt bredda mitt sociala nätverk i ett steg mot att bli en bättre nätverkad individ (Rainie, Wellman, 2012). Detta utvecklande av mitt PLN, personal learning network, har bidragit till ett större kontaktnät där jag dels kan finna individer som är likasinnade och som brinner för samma sak som mig. Men även, som jag skrev här ovan, individer som är min raka motsats.

En annan utveckling som jag har gjort dessa veckor är att jag har breddat min användning av olika kanaler. Även om jag kanske inte är så flitig på samtliga så har jag förstått innebörden och vikten av att kunna ha en bred omvärldsbevakning.
För mig så innebär ett breddat nätverk ett uppsving för mitt lärande då detta fungerar som mitt PLE, personal learning environment. Det är i denna miljö som jag delar med mig av mina lärdomar med andra och det är här som jag insuper ny kunskap. Tack vare alla mobila lösningar som vi har idag så har vi tillgång till ett ständigt flöde med information från olika plattformar och kanaler. Detta har nog bidragit till att det inte bara är jag som utvecklat mitt sätt att lära.

Detta har jag försökt återge i min poster.
För att symbolisera mitt PLE har jag valt att samla de flesta av mina kanaler och nätverk överst i bilden. Detta för att symbolisera informationen som ständigt finns i luften runt omkring oss. Vi är i princip uppkopplade dygnet runt, så informationen finns där när vi känner oss redo att snappa upp den.
Min tanke är att ingen information är svart eller vit utan allt har en egen färg som vi alla tolkar annorlunda. Jag tycker att regnbågens färgpalett verkligen beskriver bredden av den kunskap som finns där ute.
I takt med att jag försöker lära så plockar jag bit för bit från den stora massan för att sedan försöka komma ihåg informationen på bästa sätt.
Jag ser mitt PLE och all information som finns att tillgå som byggstenar. Dessa är fyllda med kunskap och för att jag ska lyckas lagra dessa i mitt sinne så behöver jag omforma dem så att de passar mitt sätt att lära.
Då det är mig själv jag utgår ifrån så valde jag att placera mig själv centralt i bilden, men min person symboliserar även alla mänskliga individer som ingår i mitt PLN. Jag ser samspelet mellan mitt PLE och mitt PLN som ett ständigt utbyte av kunskap som hela tiden förnyas och ersätts med nya byggstenar.

Jag känner verkligen att jag har fått blodad tand när det gäller hela idén med PLE/PLN och suget att utvecklas har blivit stort, dock så hade jag önskat ett större engagemang från min egen sida gällande RSS. Projekt för framtiden blir nu att försöka fortsätta mitt twittrande och samtidigt försöka hålla mitt bloggande vid liv. Jag har en tanke på att göra om bloggen till en typ av portfolio för mina studier och allt som vi gör här under de kommande tre åren. Jag kan ständigt uppdatera och ha olika flikar där jag kan samla och sortera olika projekt och händelser som vi engagerar oss i. Jag tror att det kan vara ett bra sätt för mig att följa min egen utveckling, men kan även vara intressant för andra som är intresserade i vad jag gör.
Även om mitt jag inte är världen bästa twittrare så känner jag ändå att jag blivit mer aktiv inom den kanalen. Men jag skulle nog vilja påstå att jag nog spenderar mesta delen av min tid på Instagram. Jag är en väldigt visuell person och jag känner att där kan jag följa individer som drar sig åt samma håll som mig. Jag får se en liten bild med tillhörande text och kan på så sätt snabbt hålla mig uppdaterad. Målet är att överföra detta engagemang till mitt twittrande, leta rätt på bra inspirationskällor och ta del av deras flöden, se vad de rekommenderar och vad andra föreslår för dem. Dock så är en av mina förebilder Saul Bass, en person som jag tyvärr kommer få lite svårt att följa. Men här har jag en bra utgångspunkt för mitt sökande av nya inspirationskällor. Jag spenderar idag väldigt mycket tid på att leta efter dessa inspiratörer och intressanta artiklar att ta del av och om jag hade lärt mig mer om hur dessa RSS-flöden fungerar så hade jag nog kunnat strukturera min tid och effektivisera mitt sökande lite bättre. Jag behöver även utveckla min förmåga att kunna fokusera på rätt saker, att kunna koppla bort och minimera alla distraktioner och störande inslag för att kunna slutföra de uppgifter som jag tagit mig an. Om jag breddar mitt nätverk och samtidigt utvecklar mitt användande av RSS så ser jag mig i framtiden läggandes mer tid och energi på rätt uppgifter istället för att slösa den på denna ständiga letande efter ny information.

Featured image

Referenser:

Rainie, H. and Wellman, B. (2012). Networked. 1st ed. Cambridge, Mass.: MIT Press.

Joakim Jardenberg (2011). Troed Troedsson om sociala medier. [Video online]http://jardenberg.se/troed-troedson-om-sociala-medier/ [2011-03-05]

Sociokulturella reflektioner

Vårt sätt att lära skiljer sig stort beroende på vilka vi är men också vart vi kommer ifrån. Till exempel så är jag född i Sverige och uppvuxen i en förort till Göteborg. Jag har en stor familj med tre äldre bröder och utöver mina föräldrar så är det dem jag har sett upp till mesta delen av mitt liv. Detta har gjort att min första tolkning av omvärlden mer eller mindre har vart lite styrd utefter hur mina bröder har uppfattat den. Jag har lärt mig av dem hur saker och ting fungerar och det är dem jag har förlitat mig på för information. Även vår kultur har spelat in, kanske inte i en direkt koppling till mig utan mer via externalisering från mina bröder.
Om vi istället förflyttar oss till andra sidan jordklotet och placerar oss i Kina så skulle tolkningen av omvärlden se annorlunda ut då deras kultur och levnadssätt skiljer sig från vår (André, Salmijärvi, 2009).
Med tanke på att vårt sätt att mediera skiljer sig beroende på vart vi kommer ifrån och vilken kultur vi är uppvuxna i så kan det ofta uppstå förvirring mellan två parter.
Skulle vi kunna styra dessa två parter mot en enklare mediering genom att placera dem i en miljö där de båda manipuleras att tänka likadant?
Kommer vi kunna påverka deras sätt att tänka och agera, eller sitter beteendet så pass inpräntat att externaliseringen förbli lika svår?
När vi föds in i olika kulturer och lär oss tolka omvärlden därefter så kan jag tänka mig att vi mycket väl skulle kunna ta hjälp av olika situeringar för att lättare kunna mediera med varandra. Men att situeringen helt skulle kunna påverka och styra exter- och internaliseringen har jag svårt att tro. Då oavsett vilken plats vi befinner oss på så måste den ena parten anpassa sin externalisering och mediering så att den fungerar med den andra partens sätt att internalisera.

Jag tycker Cecilie har en poäng i det hon skriver, att vi idag är bättre på att kritiskt granska informationen som finns tillgänglig för oss. Men jag tror även att dagens artefakter så som smartphones, surfplattor och laptops, i samverkan med internet, gör att vi ständigt har ett överflöd med information och ibland kan det bli svårt för oss att granska allt med kritiska ögon.
Jag tror att vi har blivit lite för lata. Vi orkar inte lägga ner tid på att jaga information alla gånger utan vi nöjer oss med att någon annan har gjort det åt oss, oavsett om det är vinklat eller ej.
Sorlet med information blir för stort för oss att hantera och när vi sitter och slösurfar så tror jag dessvärre att det ena och det andra hinner slinka förbi innan vi börjar ifrågasätta vare sig det stämmer eller inte.
Tyvärr så upplever jag att en stor majoritet, framförallt på diverse sociala nätverk, är väldigt naiva när det kommer till nyheter och olika artiklar av dess slag. Det finns en tendens att sluka allt med hull och hår utan en tanke till källkritik.
Vi har ju verktyget till just denna källkritisering vid våra fingertoppar, så varför inte använda det?

Referenser:
André, Joel, Salmijärvi, Susanna (2009). Det sociokulturella perspektivet, En kritisk granskning [Elektronisk]. Göteborg: Göteborgs Universitet. (Examensarbete inom lärarutbildningen 15 hp, 2009 Sociologiska institutionen). Tillgänglig: https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21573/1/gupea_2077_21573_1.pdf [2009]

Pedagogiska reflektioner

Är det inte lockande att disciplinera samhällets odågor på samma sätt som vi gör med djur?
Nu skulle det nog vara lite väl omänskligt och passar kanske inte in i vårt samhälle, men ändå?
Visst en del brottslingar hade vi nog fått låsa in ett tag, men hur är det med de som är lite mildare, verklighetens kling och klang eller matchosnubbarna som struttar runt och ständigt letar bråk, hade vi kunnat använda dem till något bisarrt experiment?
Hade det fungerat?
Ta ett klipp från kvarteret skatan till exempel, där Johan Glans sitter på jobbintervju varefter chefen vill ställa lite personliga frågor (Kvarteret skatan – Anställningsintervju. 2007).
Upp dyker vattensprutan och Glans ställs inför lite scenarion. Svarar han fel så sprutar chefen honom med vatten, svarar han rätt så går de vidare till nästa fråga.
Jag, precis som Glans, hade nog blivit väldigt konfunderad om jag fick vatten sprutat på mig mitt under en intervju. Men en annan individ skulle kanske blivit fly förbannad vilket istället kanske konfronterat personen som hållit vattensprutan.
Jag tror dock att om man skulle försöka sig på en sådan här handling så ska man ha i beaktande att alla människor fungerar olika. Att vissa tankar och känslor leder till ett visst beteende. Men även sammanhanget spelar stor roll. Nu tror jag inte att någon skulle ställt sig upp och slagit till chefen, men placera istället individerna i en lite mer hotfull situation där båda är redo att ryka ihop. Då tror jag att det istället skulle kunna leda till att situationen eskalerar istället för det motsatta.
Med tanke på att vi som människor är så pass oförutsägbara då våra impulser triggas av många olika företeelser så tror jag att ett sådant här experiment hade fallerat ganska omedelbart. Om man däremot hade börjat tidigt när vi var barn så tror jag att det kanske hade fungerat till viss mån.
Det blir lite som med Pavlovs hundar (Wikipedia, 2014), men som jag skrev i början så är det lite väl omänskligt och kanske inte riktigt moraliskt försvarbart.

Som Linnea skriver så finns det inga rätt eller fel sätt att lära på, då vi alla tar åt oss av information på olika sätt. Men tyvärr så är detta något som ofta glöms bort i dagens klassrum. Där funkar det som oftast så att lektorns sätt är det som anses vara det bästa och det är det som skall läras ut (RSA Animate – Changing Education Paradigms. 2010). Det valet man har som elev är att memorera det som sägs och sedan komma ihåg.
John Deweys teori ”learning by doing” ett bra exempel på ett sätt vi kan komma ifrån detta strikta lärosätt.
I klippet Good vs Bad Teaching så förklarar Dr. Shannon Kincaid Deweys teorier på ett väldigt bra men ändå simplifierat sätt (Good vs Bad Teaching. 2013). Istället för att prata och skriva upp diverse påståenden och sedan säga så här är det, så skriver han upp ett påstående och frågar sedan;
Är det här sant?
Stämmer detta för dig?
Genom att göra detta så engagerar Dr. Kincaid eleverna och får dem på så sätt att tänka själva och dra egna slutsatser istället för att bara memorera det som lektorn lär ut.
Personligen tycker jag att Deweys teori är en väldigt bra grund att börja lära på. Jag har ofta svårt att sätta mig ner med till exempel en text och memorera den. Om jag däremot får aktivera mig samtidigt och göra mina egna associationer till texten så har jag lättare att förstå mig på den.
Det funkar lite för mig som när man skall lära sig laga en ny maträtt. Jag behöver ha kokboken eller receptet nära till hands för att hela tiden stämma av om det jag gör är rätt. Men samtidigt så smakar jag ju av för att säkerställa att smakerna verkligen faller funkar ihop.
På så sätt så ställer jag indirekt frågan till mig själv:
Stämmer detta för mig?

Referenser:

Kvarteret skatan – Anställningsintervju – YouTube. [ONLINE] tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=2HkWV3LBiZc. [06-03-2007].

Pavlovs hundar – Wikipedia. 2014 [ONLINE] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pavlovs_hundar. [27-10-2014].

Good vs Bad Teaching (Learning according to John Dewey) – YouTube. [ONLINE] tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=16t4yOOL27w. [21-10-2013].

RSA Animate – Changing Education Paradigms – YouTube. [ONLINE] tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U. [14-10-2010].

Reflektioner kring socialt nätverkande

Nu börjar vi närma oss slutet på modul ett i kursen Lärande och Delaktighet i Digitala Medier och jag måste säga att jag är positivt överraskad. Jag var lite skeptisk till en början när vi fick order om att twittra och blogga (även om jag nu inte har varit så aktiv i de forumen än), men några föreläsningar, seminarier och en genomplöjd kurslitteratur senare så måste jag säga att det här är väldigt intressant.

I denna första etapp så har vi studerat den nätverkade individen och jag har kommit underfund med att här finns det mer att lära.
Som en del i vår kursgenomgång så har vi fått i uppgift att reflektera över en egen samt en av våra kurskamrater tweets som vi gjort under veckorna som gått.

Den av mina tweet som jag har valt att reflektera över är kopplat till ett klipp där Troed Troedsson pratar om sociala medier. Med tanke på att vi i år hade ett så kallat super valår så tog jag upp ett ämne som jag känner väldigt starkt för.

(jcbslfvrln. 2014. Twitter: https://twitter.com/jcbslfvrln/status/511449210294915072 Tillgänglig: 2014-09-15)

Var ska man börja?
Att det är helt befängt att ett främlingsfientligt parti har valts in i Sveriges riksdag?
Eller att vänner som stod en nära valt att rösta på dem?
Oavsett vart man ställer sig till dessa frågor så kan man inte undgå att dessa vänner faktiskt befinner sig i ens sociala nätverk.
Men hur ska man då ställa sig till deras idéer?
Ska man helt enkelt kasta dem i sjön?
Eller kan de vara en tillgång?
Till en början så ville jag bara låsa dörren och slänga bort nyckeln. Plocka bort alla dessa individer från mina sociala medier och aldrig mer prata med dem.
Men är verkligen detta rätt väg att gå?
Vad skulle hända om jag behöver hjälp och hen som kan hjälpa mig är just en av dessa som jag så snabbt kastade bort?

Troed Troedsson nämnde något som fick mig att tänka efter:
”Att prata med sina grannar är för mig helt meningslöst”, vad han menar är att ens grannar är så otroligt lika en själv och varför ska man då prata med någon som säger det man själv hade kunnat sagt?

Så om man nu kastar ut dessa vänner som tänker i helt motsatt riktning till en själv så kommer man ju i slutändan stå där med enbart ”grannar” som vänner.

Hur kommer det då gå när man står där med tummen mitt i handen och de enda vännerna man har att tillgå har tummen lika mycket i handen som en själv?

Makarna Johnson-Lenz (Rainie, Wellman, 2012, s. 3) är ett bra exempel där ett nätverk bestående av annat än ”grannar” är till en stor fördel. Då de båda råkar ut för olycka och hamnar på sjukhus så använder de sig av sitt sociala nätverk för att be vänner om hjälp som i sin tur ber sina vänner om hjälp och på så vis expanderas deras räckvidd inom de sociala medierna avsevärt.

Genom att läsa om makarna Johnson-Lenz samt ta det Troed pratar om i bejakande kan jag bara dra slutsatsen att det är värt att behålla sina vänner, oavsett hur de tycker och tänker. För vem vet, en dag står man där och behöver hjälp och då kanske den finns nära till hands.

Nästa tweet jag valt att reflektera över är skrivet av Caroline Johansson.

(CarroJohan. 2014. Twitter: https://twitter.com/CarroJohan/status/513638373249282048 Tillgänglig: 2014-09-21)

FOMO, ” fear of missing out”(Rainie, Wellman, 2012, s. 104), är ett spännande uttryck som dykt upp nu på senare år i takt med att vi blivit mer och mer uppkopplade mot nätet. Denna känsla av att vi kanske missar något viktigt om vi lägger ner telefonen i fickan.
Varför har denna känsla blivit så påtaglig?

Varför är det så viktigt för oss att alltid ha full kontroll på läget?
När man var liten kunde man vara ute och leka hela dagarna utan att bry sig om något annat. Det var de vännerna som man umgicks med just då som betydde något, vad de andra gjorde spelade inte så stor roll. Medan idag har vi ett ständigt behov av att ständigt veta vad alla gör.
Ta som exempel experimentet Sharanpreet Kelley (Rainie, Wellman, 2012, s. 145) gjorde som gick ut på att avstå från Facebook och Twitter helt och hållet i två veckor. Resultatet blev att efter åtta dagar var hon tvungen att avbryta experimentet då hon inte kunde motstå frestelsen från de sociala medierna, hon kände att hon gick miste om alldeles för mycket.

“I had to distract myself with other activities, but my attention kept on going back to what was going on online. I felt like I was being isolated from my community. This was highly frustrating, because it was as if I had been exiled from my community.” (Rainie, Wellman, 2012, s. 144)

Det finns nog inte många idag som kan påstå att de inte hade känt likadant som Sharanpreet.
Jag tror känslan av att ständigt gå miste om information som alla andra kan ta del av är en bidragande faktor till varför så många idag skulle få panik om de inte hade tillgång till sina sociala medier.
Men låt säga att Facebook stängde ner i en vecka, hur hade folk reagerat då?
Då hade ju folk vart tvungna att söka kontakt på andra sätt.
Hade paniken blivit lika stor då, med vetskapen att alla andra sitter i samma båt?

Jag själv skulle haft svårt att avstå helt ifrån sociala medier.
Bara rädslan av att glömma telefonen hemma när jag bara sticker ner snabbt till affären ger mig lite smått panik. Även om jag inte är så aktiv just i den situationen så är ”the fear of missing out” såpass stark att jag nästan trippelkollar att telefonen är med innan jag går.

Det är denna fasa som jag tror de flesta av oss idag kan behöva jobba med.
För vem mår egentligen bra av att ständigt ha en rädsla inom sig?

Rainie, H. and Wellman, B. (2012). Networked. 1st ed. Cambridge, Mass.: MIT Press.

Joakim Jardenberg (2011). Troed Troedsson om sociala medier. [Video online] http://jardenberg.se/troed-troedson-om-sociala-medier/  [2011-03-05]